Vad menas med prekariatet?

Vi inleder med att konstatera att prekariatet ofta används slarvigt i debatten. Ibland betyder det ungefär “alla som har det jobbigt på jobbet”, ibland “unga som inte får fast anställning”, och ibland något mer diffust om utanförskap. För att förstå vad som faktiskt menas behöver vi därför gå tillbaka till både marxistisk klassanalys och nyare sociologi. Först då blir det möjligt att avgöra om prekariatet är en ny klass, en del av arbetarklassen eller bara ett samlingsnamn för otrygga livsvillkor under kapitalismen.

Prekariatets ursprung: från Marx till Standing

Begreppet prekariat har djupa rötter i den politiska ekonomin. Det bygger på ordet “prekär”, det vill säga osäker eller villkorlig, och syftar på människor vars försörjning och sociala ställning är ständigt hotad. Spåren leder tillbaka till Marx och vidare till den samtida sociologen Guy Standing, som på 2010-talet gjorde begreppet till ett nyckelord i den internationella debatten.

Marx och den relativa överbefolkningen

I Kapitalet beskriver Marx hur kapitalismen ständigt producerar en “relativ överbefolkning” – en reservarmé av arbetslösa och delvis sysselsatta som kapitalet kan dra nytta av. Reservarmén fungerar som ett tryck på lönerna och som en disciplinerande kraft gentemot dem som faktiskt har arbete. När konjunkturen svänger kan kapitalet snabbt suga in folk från reservarmén, och när krisen kommer kan de lika snabbt stötas ut igen.

Det Marx beskriver är inte en tillfällig grupp av “olyckliga individer”, utan en strukturell position i kapitalismens dynamik. Osäkra arbeten, säsongsarbete och tillfälliga anställningar är inte avvikelser från systemet – de är en del av dess normala funktionssätt. Det är mot den bakgrunden vi bör läsa dagens prekariatdebatt.

Guy Standing och det nya prekariatet

Guy Standing lanserade begreppet i boken The Precariat: The New Dangerous Class (2011). Han menar att prekariatet skiljer sig från den traditionella arbetarklassen genom att sakna både yrkesidentitet och de rättigheter som historiskt byggts upp genom fackföreningar och välfärdsstat. Prekariatet har, enligt Standing, inte ens ett namn på sin situation – det är en klass “i vardande” snarare än en färdig klass med gemensam medvetenhet.

Standings tes är att denna grupp är farlig för etablissemanget, eftersom den kombinerar utbredd otrygghet med växande frustration. Samtidigt är den politiskt splittrad och lätt att mobilisera åt olika håll. Det är en analys som fått stort genomslag, men också mött kritik från marxistiskt håll.

Vad kännetecknar prekariatet idag?

Om vi lämnar teorin och tittar på samtiden ser vi ett antal återkommande drag. Det handlar om otrygga anställningar, låg lön, svag eller ingen facklig organisering och begränsad tillgång till sociala skyddsnät. Det är kombinationen av dessa faktorer som gör situationen prekär – inte en enskild faktor för sig.

Otrygghet i arbetslivet

Otryggheten tar sig många uttryck. Det kan handla om visstidsanställningar, timanställningar, projektanställningar eller rena daglönejobb. I Sverige regleras anställningsskyddet av Las (lagen om anställningsskydd), men undantagen är många och bemanningsbranschen har vuxit kraftigt sedan 1990-talet. Kollektivavtalens täckning har länge varit hög i Sverige, men andelen arbetare utan kollektivavtal har ökat, särskilt i tjänstesektorn och bland utlandsfödda.

Det innebär att en växande grupp står utanför de skyddsnät som byggdes upp under 1900-talet. De har inte tillgång till samma uppsägningstider, samma försäkringar eller samma möjlighet att planera sitt liv.

Gig-ekonomi och bemanningsbranschen

Gig-ekonomin har blivit prekariatets mest synliga ansikte. Plattformsföretag som Uber, Bolt och Foodora förmedlar arbete utan fasta anställningar, ofta med låg och varierande inkomst. Bemanningsföretag hyr ut personal till kunder utan att de anställda får fotfäste på arbetsplatsen. För många innebär det en tillvaro där inkomsten varierar från månad till månad och där sjukdom eller barn leder till omedelbar inkomstförlust.

• Visstidsanställningar och timanställningar utan garanterad arbetstid.
• Plattformsarbete inom transport, leverans och städning.
• Bemanningsanställda som byter arbetsplats varje vecka.
• Svag eller ingen facklig organisering i dessa sektorer.

Prekariatet och klassanalysen: en kritik

Här blir det teoretiskt intressant. Är prekariatet en ny klass, eller är det helt enkelt en del av arbetarklassen under nya former? Från ett marxistiskt perspektiv är svaret inte självklart, och begreppet har kritiserats för att sudda ut klassmotsättningarna.

Är prekariatet en egen klass?

Inom svensk samhällsteori har forskare som Rasmus Hästbacka argumenterat för att klass handlar om relationen till produktionsmedlen – inte om anställningsformens yttre skepnad. Att ha ett osäkert jobb är en erfarenhet, men det gör inte automatiskt att man tillhör en annan klass än andra löntagare. Även Göran Therborn har betonat att klassanalysen måste utgå från ägandeförhållanden och maktrelationer, inte från kulturella eller livsstilsmässiga skillnader.

Med andra ord: en gig-arbetare och en industriarbetare kan ha mycket olika vardag, men båda säljer sin arbetskraft till ett kapital de inte äger. Det är den gemensamma positionen som gör dem till arbetarklass, även om deras erfarenheter skiljer sig.

Klass i sig eller för sig?

Marx skilde mellan “klass i sig” och “klass för sig”. Den första är en objektiv position i produktionsförhållandena, den andra är en medveten kollektiv aktör. Prekariatet kan mycket väl vara en klass i sig – en grupp med gemensamma livsvillkor – utan att för den skull vara en klass för sig. Det är just här som Standings analys är svagast: han beskriver en grupp som delar erfarenheter, men inte nödvändigtvis en grupp med gemensamma politiska intressen eller organisering.

Prekariatet i svensk politisk ekonomi

I Sverige tar prekariatet sig delvis andra uttryck än i Storbritannien eller USA. Här finns ett starkt välfärdssystem, men tillgången till det är ojämnt fördelad. Utanförskap, trångboddhet och geografiska skillnader mellan storstad och landsbygd formar prekariatets vardag.

Segregation och boende

Områden som Husby i Stockholm och Rosengård i Malmö har blivit symboler för den rumsliga dimensionen av prekariatet. Här är arbetslösheten högre, inkomsterna lägre och trångboddheten mer utbredd än i genomsnittet. Samtidigt är dessa områden inte “utanför” samhället – de är produkter av samma bostads- och arbetsmarknadspolitik som format resten av landet.

Segregationen förstärker prekariseringen. Den som bor i ett utsatt område har ofta längre pendlingsavstånd, svagare nätverk och färre informella vägar in på arbetsmarknaden. Det gör det svårare att ta sig ur otrygga anställningar.

Sociala skyddsnät och a-kassan

Arbetsförmedlingen och a-kassan spelar en avgörande roll för prekariatet. A-kassan är inkomstbortfallsförsäkring, men för den som haft korta och osäkra anställningar är ersättningen ofta låg eller uteblir helt. Arbetsförmedlingen ska matcha arbetssökande mot lediga jobb, men för den som står utanför de vanliga kanalerna blir stödet begränsat.

Resultatet är att många i prekariatet faller mellan stolarna: de har arbetat, men inte tillräckligt länge eller tillräckligt mycket för att kvalificera sig för full ersättning. Det skapar en situation där otryggheten i arbetet förstärks av otryggheten i trygghetssystemet.

Varför begreppet prekariatet är viktigt – och problematiskt

Vi har nu sett att begreppet prekariat både fångar något verkligt och riskerar att bli analytiskt oskarpt. Det är just denna dubbelhet vi vill lyfta fram.

Synliggörande av otrygghet

Begreppet har fått genomslag eftersom det synliggör nya former av osäkerhet som den traditionella klassanalysen ibland missat. Det sätter fingret på att otrygghet inte bara är ett individuellt problem utan ett strukturellt. Det har också gett fackföreningar, forskare och aktivister ett språk för att beskriva en verklighet som annars lätt försvinner i statistiken.

Risk för begreppsförvirring

Samtidigt finns en risk. När prekariatet används för att beskriva alla som är missnöjda – studenter, frilansare, deltidsarbetande, unga på bostadsmarknaden – urholkas begreppets analytiska skärpa. Det kan då dölja de klassmotsättningar som ligger till grund för otryggheten. Vi menar att begreppet måste kopplas tillbaka till Kapitalet och förståelsen av kapitalismens dynamik, annars blir det bara ännu en etikett på ett symptom.

Prekariatet är inte en ödesbestämd grupp. Det är en produkt av kapitalismens utveckling – av hur arbete organiseras, hur kapitalet rör sig och hur politiska beslut formar arbetsmarknaden. Att adressera prekariatet kräver därför både en politik mot otrygghet och en politik som ifrågasätter ägandeförhållandena.

Vanliga frågor om prekariatet

Vad betyder prekariatet?

Prekariatet är en sammansättning av “prekär” och “proletariat” och syftar på människor vars arbete och försörjning är osäker och villkorlig. Begreppet används både som sociologisk beskrivning och som politisk kategori.

Är prekariatet samma sak som arbetarklassen?

Inte nödvändigtvis. Ur ett marxistiskt perspektiv tillhör de flesta i prekariatet arbetarklassen, eftersom de säljer sin arbetskraft och saknar ägande av produktionsmedlen. Men prekariatet beskriver en särskild erfarenhet av otrygghet, inte en egen klassposition.

Vem myntade begreppet prekariatet?

Begreppet har flera rötter, men det fick sitt stora genombrott genom Guy Standings bok The Precariat: The New Dangerous Class (2011). Marx beskrev dock redan i Kapitalet den relativa överbefolkningen och reservarmén av arbetslösa.

Hur ser prekariatet ut i Sverige?

I Sverige tar sig prekariatet uttryck i visstidsanställningar, bemanningsjobb, gig-arbete och svag koppling till a-kassan. Segregerade områden som Husby och Rosengård är exempel på hur otryggheten också har en rumslig dimension.

Varför är begreppet prekariatet omdebatterat?

Det är omdebatterat eftersom det å ena sidan synliggör nya former av otrygghet, men å andra sidan riskerar att sudda ut klassmotsättningar och användas för brett. Vi menar att det behöver kopplas till en klassanalys som utgår från relationen till produktionsmedlen.

Sammanfattningsvis är prekariatet ett begrepp som fångar något viktigt om vår tid, men som kräver teoretisk precision. Det är inte en ödesbestämd grupp utan en produkt av kapitalismens utveckling. En klassmedveten politik måste därför adressera både otryggheten i arbetslivet och de ägandeförhållanden som ligger bakom den.